Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stödsystem vars syfte är att öka produktionen av förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt. Under de femton första åren är solcellsanläggningar berättigade till elcertifikat. Produktionen mäts per timme, antingen precis vid solcellsanläggningen (all solelproduktion) eller vid anslutningspunkten (endast den solel som matas in på nätet), och rapporteras till Energimyndigheten. Ett certifikat erhålls sedan per megawattimme förnybar el, vilket kan säljas och ger då en intäkt till elproducenten.

Elanvändare, som använder el som de själva producerat och mängden använd el uppgår till mer än 60 MWh/år, är även kvotpliktiga. De behöver då köpa elcertifikat motsvarande gällande kvot. Kvoten för år 2020 är 26,5 procent. Det innebär att den som producerar 100 MWh/år i en solcellsanläggning, där all el förbrukas internt, dels får 100 elcertifikat men även behöver använda 30 elcertifikat (motsvarande årets kvot). De resterande 70 kan säljas.

Elcertifikatpriserna har sjunkit kraftigt under 2019/2020 eftersom vi går mot ett stort överskott pga att vindkraftsutbyggnaden går mycket snabbare än beräknat. Det innebär att målet för 2030 kommer att nås redan under 2020. Energimyndigheten har föreslagit en datum stoppregel till 2030. Dvs det kommer bli ett växande överskott av elcertifikat, vilket kommer ge mycket låga elcertifikatpriser även i framtiden. Det innebär att elcertifikaten har förlorat sin betydelse som stödsystem för solel.

Det finns även en marknad för handel med ursprungsgarantier (UG) av el. Den som producerar en megawattimme el erhåller en ursprungsgaranti i form av ett elektroniskt certifikat. Elhandlare måste köpa ursprungsgarantier för att kunna garantera ursprunget på elen man säljer, på så vis skapas en marknad och ett värde på ursprungsgarantierna. Svenska UG för solel handlas inte på någon marknadsplats utan priset sätts i praktiken direkt av de elhandelsbolag som köper in solel från villaägare (som alltid har ett överskott på 50 %). För solelparker är UG en viktig del eftersom den säkerställer att den el som produceras är från solel.

Energimyndigheten har hösten 2019 föreslagit att rätten till UG ska tas bort för mikroproducenter (solelanläggningar upp till 43,5 kW). Vår bedömning är att ett borttagande av rätten till UG för mikroproducenter allvarligt skulle hota den positiva utvecklingen för solel hos villaägare och andra mindre fastighetsägare. Deras solelproduktion skulle inte längre kunna säljas som solel utan hanteras som omärkt el. Icke ursprungsmärkt el, omärkt el, kommer enligt vår bedömning vara svårsåld och därmed ha ett lågt värde på en framtida elmarknad. En villaägare, som använder sitt tak optimalt för solel, har normalt ett överskott på 50 %, som säljs. Värdet av den el som säljs påverkar därför i hög grad villaägarens intresse och incitament att bygga solel.

 

Förslag:

  • Solelkommissionen anser att elcertifikatsystemet varit väldigt framgångsrikt och var positiva till att det utökades med 18 TWh och förlängdes till 2030.
  • Solelkommissionen anser att det är viktigt att det införs en volym-stopp-regel för att registrera elcertifikatberättigade anläggningar. Det skulle skapa en balans i utbud och efterfrågan som skulle innebära att elcertifikaten för befintliga anläggningar fortsatts skulle ha ett värde.
  • Solelkommissionen anser att det är viktigt att mikroproducenter fortsätter ha rätt till UG och har tagit fram ett förslag till ombudslösning. Fakta och förslag till lösning för UG för mikroproduktion 
Senast uppdaterad: 2020-03-13